Jag kan knappt hålla mig för tårar. Oskyldigt folk som blir drabbade, ett land som blir totalförstört på det mest brutala vis och familjer som blir splittrade. Män mellan 18-60 år får inte lov att lämna landet när befolkningen är på flykt. Är det i den här världen jag satt min son i? Tankarna snurrar. Förlåt vet inte vart jag vill komma med detta inlägg mer än att jag vill skriva av mig och dela mina tankar. Tänker att det är nog fler där ute som känner som jag rädsla och maktlöshet...
Är väldigt skrämmande. Försöker att inte oroa mig, jag kan ändå inte göra någonting åt situationen. Försöker leva i nuet och stänga av medierna ett tag.